Biodlaren.com

Allt om bin, biodling och kupans produkter

Bi – ett litet ord med många betydelser

Av Notice: the_author_posts_link kallades med ett argument som har upphört sedan version 2.1 utan alternativ tillgängliga. in /storage/content/41/171541/biodlaren.com/public_html/wordpress/wp-includes/functions.php on line 2925 • söndag 2 mars 2008 • Kategori: Historiskt, Kultur & nöjen

I sin snart 100 år gamla bok ”Om ordlekar” reder Gustaf Cederschiöld ut en del begrepp kring det lilla ordet bi.

För oss biodlare har det en ganska tydlig och självklar betydelse men var kommer det ifrån och kan det betyda mer än bara benämningen på små flitiga insekter som samlar honung? O ja!

Seglare kan dreja bi, vi kan flyga i ett biplan och det bedrivs ibland bilaterala förhandlingar. Från skolans geografilektioner kanske vi minns flodernas bifurkationer. Den som bakar har ibland behövt bikarbonat och i dagens samhälle kan personer vara öppet bisexuella. I inget av dessa sammanhang hittar vi några insekter – förledet bi- står för två eller dubbel.

Var har då vårt flitiga bi fått sitt namn från? Ordet är så gammalt att man inte vet med säkerhet men det är klart spritt över Europa och det vittnar om att biet och dess egenskaper varit kända under mycket lång tid. En del hävdar att ordet betytt ”den surrande” och kanske då är ljudhärmande, andra att det ska vara ”den byggande” och vara besläktat med bo och bygga.

Betydelsen av ordet bi som insekt är numera så väl etablerad att det inte finns några egentliga nya, starkt avvikande betydelsenyanser, hävdar Cederschiöld, men nämner ändå att man inom astronomin brukade kalla en liten stjärnbild på södra hemisfären för biet – men samma stjärnbild har också kallats flugan. (Nämnas kan att min fabrors fru som är från Skåne, säger biflugorna!)

Det zoologiska språkbruket har också utvidgat begreppet bi; vi har inte bara det ”tama” honungssamlande biet utan även grävbi, jordbi, murarbi, timmermansbi, pälsbi, ullbi med flera. Alla dessa ingår i ett bisläkte och hör till eller är en biart.

Men det är honungsbiet som är intressant för oss och Cederschiöld påpekar vidare att man under olika perioder har främjat biskötsel mer och särskilt under frihetstiden, på 1700-talet, ivrade för att stärka denna och andra inhemska näringar. Till viss del fick biodlingen en del stöd öven under förra sekelskiftet så det är verkligen dags igen!

Slutligen kan nämnas lite kuriosa kring vissa begrepp inom biodlingen. Ta som exempel bidrottningen. Kärt barn har många namn heter det ju och hon har kallats visen, bivisen, bimoder, bihona och förr även bikonung!

Bilarverna ligger inte långt efter med bimask, biungar eller biyngel och bisvärmen har kallats biklase, biklump, biklunga, bihop, bikubb eller biklubb. (Det senare får mig att associera till cigarrökande män i skinnsoffor! Det var kanske biklubben som hade en bikonung?) Hela bisamhället har kallats bifolk, bikoloni, bistam och bistat.

Vi som sköter om bina då? Jo det finns en del namn på oss också; biodlare (javisst!), biskötare, biman, bikännare eller bivän, men även biälskare (ja!) och förr (då bikonungen satt i biklubben får man förmoda) kallades den bikunnige ibland för bigubbe eller till och med för bimästare!

Namnen på binas bostäder har varierat med platsen de valt att bosätta sig i och då ger Cederschiöld några exempel som bistock, biholk, biskäppa, bikorg, bikoja, bihus, biask, bilåda biskåp etc. Bikupa verkar vara ett samlingsord av senare datum.

Det förekommer fortfarande en del talesätt om biet. Numera är det väl mest ”flitig som ett bi” som är bekant, men förr tänkte man mer på biets hämnlystnad och envishet som förföljare av den som ådragit sig biets ilska (arg som ett bi!).

Gustaf Vasa ska ha tyckt illa om fogdarnas slapphet med rikt folk och stränghet med fattiga när han sa: ”De stocka flugorna och bien låta de fara.”

Andra ordspråk har varit ”Gud föder såväl bi som björn”, ”bi utan vise de fara villa vägar”, ”den honung vill slicka må icke rädas för bien”, ”av samma rosor som spinnelen tar sitt förgift dir bien sin honung”, (Frese) och sist ”mycken honung gör lata bi”, vilket bikungen Samuel Linné (Carls bror) inte alls höll med om! Nej, bina arbetar bara mer!

Att bina ansetts mycket viktiga framgår även tydligt inom heraldiken och Cederschiöld nämner dels att bilden av bi i blått fält står för ”påven och hans kyrkegods” samt att Napoleon I använde biet till symboliskt ornament.

Cederschiölds text, som är en anmälan av en text i Svenska Akademiens Ordbok, 38:e häftet, finns utlagd på Projekt Runeberg.

Källa: Om ordlekar av Gustaf Cederschiöld, 1910.

Språkvetaren Johan Gustaf Christoffer Cederschiöld (1849-1928) är aktuell än i våra dagar, bland annat som pionjär på genusperspektivet, eller forskningen om kvinnospråket som det hette på den tiden.

Valdes 1885 till medlem av Vetenskaps- och Vitterhetssamhället (i Göteborg). Var 1885 ledamot av undersökningskommittén rörande undervisningen i de enskilda flickskolorna. Blev 1887 medlem av Göteborgs folkskolestyrelse, dess vice ordförande 1888-1889. Utsågs 1889 till medlem i redaktionen för Svenska akademiens ordbok.

Notice: the_author_posts_link kallades med ett argument som har upphört sedan version 2.1 utan alternativ tillgängliga. in /storage/content/41/171541/biodlaren.com/public_html/wordpress/wp-includes/functions.php on line 2925 is Notice: the_author_description har upphört sedan version 2.8! Använd the_author_meta('description') istället. in /storage/content/41/171541/biodlaren.com/public_html/wordpress/wp-includes/functions.php on line 2839
Alla artiklar av Notice: the_author_posts_link kallades med ett argument som har upphört sedan version 2.1 utan alternativ tillgängliga. in /storage/content/41/171541/biodlaren.com/public_html/wordpress/wp-includes/functions.php on line 2925

Kommentera artikeln


6 + = fjorton